| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNUBB knub4, äv. KNUBBE knub3e2, om sak r. l. m., om person m., om djur m. l. r.; best. -en; pl. -ar (SFS 1847, nr 32, s. 5, osv.) ((†) -er VDAkt. 1671, nr 251 (: slachteknubber)).
1) kort, knutig stock; kort o. tjockt stycke trä; kubb; träkloss, klabb, klump. Spegel (1712). Den väldiga öppna spisen, där knubbarna flammade som en vådeld under potatisgrytan. Alving Brita 123 (1904). — jfr HUGG-, TRÄ-KNUBB.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll.: kort virkesavfall, plank- l. brädstumpar o. d., ”klant”. JernkA 1878, s. 276. Boningshus af knubb, under tak af spån. PT 1897, nr 61 A, s. 1. HbSkogstekn. 811 (1922).
3) (numera föga br.) (kvist)knöl på trä, knagg. Schultze Ordb. 2360 (c. 1755). TLev. 1892, nr 27, s. 1.
4) i bildl. anv. av 1.
a) (ngt vard.) om kort o. tjock man (pojke); förr äv. om liten (tjock) oxe l. tjur. Spegel 345 (1712). Jag såg (på båten) en ung fet knubb till matros. Thorild 3: 466 (1788). WoJ (1891). — jfr SLAKTE-KNUBB.
b) om man i allm. (utan tanke på kroppsbeskaffenheten).
β) (i arbetarkretsar, starkt vard.) användt ss. skymford: (ekonomiskt välsituerad) person vars huvudsakliga intressen gå ut på att förtjäna pängar; äv. koll. Varenda liten knubb, som börjat i större utsträckning få sina växlar diskonterade. Koch Arb. 280 (1912). Han blev lite arg bara. — Varför det då? — För att det finns så mycket knubb. Därs. 335. DN(A) 1933, nr 89, s. 11.
(1) -SIK. (i vissa trakter) siken Coregonus maræna Bloch., storsik. Nilsson Fauna 4: 454 (1853; från Åmålstrakten). VerdS 98: 32 (1901). —
(1) -SÄL, äv. -SJÄL. zool. (individ av) sälarten Phoca vitulina Fabricius. Lilljeborg Däggdj. 672 (1874). 4Brehm 2: 569 (1921). —
Spalt K 1667 band 14, 1936