| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNUSSLA knus3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (numera mindre br., SvTyHlex. (1851), Östergren (1930)); -ARE (SvTyHlex. (1851), Östergren (1930)); jfr KNUSSEL.
vid utgifter söka slippa lindrigt undan, snåla; i sht i fråga om dylikt beteende vid tillfällen då man giver andra något l. bjuder andra på ngt: vara (små)snål, visa brist på generositet l. frikostighet; äv. bildl.; ofta med av prep. med l. på inledd bestämning angivande ngt varpå man söker spara in. SvTyHlex. (1851). (De som leva på kredit) knussla aldrig, när det är fråga om att bjuda på en bättre middag. Cronholm 10År 45 (1901). Ryssen är inte för bättre än vad han kallas, men ingen knusslare är han. Högberg Frib. 187 (1910). Hr Pedersen (hade) .. säkerligen varit en mycket hetlevrad och aggressiv ung man, som icke knusslade med en hård stöt i en bråd vändning. Böök ResSv. 193 (1924).
KNUSSLA TILLSAMMAN. (†) snåla ihop, gnida ihop (ngt). De mögliga papperslappar, han (dvs. procentaren) knusslat tillsamman af många blodstårar. Carlén Skjutsg. 302 (1841).
Spalt K 1673 band 14, 1936