Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNYBBEL, r. l. m.; best. -elen.
Ordformer
(knybel c. 1685. knybbel 1640—c. 1755. knöbbel 1645)
Etymologi
[jfr sv. dial. knubbil, träkloss, pojke; avledn. av KNUBB]
(†) påk, käpp, knölpåk. Linc. (1640; under fustis). Då slogh Peder till honum på axlen med knöbbelen et slag. VRP 1645, s. 104. (Jag) fattade .. een knybbel i giärdhzgården migh dher medh till att befrija. VDAkt. 1692, nr 374. Schultze Ordb. 2360 (c. 1755).

 

Spalt K 1687 band 14, 1936

Webbansvarig