Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNYCK, sbst.1, r. l. m.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) knyck, låg backe, nor. knyk, bärgknalle, isl. knjúkr, högt o. brant fjäll; besläktat med KNOKA, sbst.]
(i Finl.) topp l. krön av en backe l. höjd. När vi kom till kalkbruksbacken .., stannade en af vagnarna. Hästarna orkade ej få den uppför högsta knycken. Bengts Vargt. 40 (1915).

 

Spalt K 1688 band 14, 1936

Webbansvarig