| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNYSA, v.; pr. ind. -er; imper. sg. knys; ipf. knös.
(i Finl.) knysta; vanl. i nekad l. därmed likvärdig sats, ofta med innehållsobj., i uttr. (icke) knysa ett ord o. d. Topelius Dagb. 2: 33 (1835). Knys för Guds skull icke ett ord om att ni hör till landshöfdingens folk. Dens. Fält. 4: 209 (1864). KalSvFolkskV 1909, s. 259. Hembygden(Hfors) 1911, s. 82.
Spalt K 1695 band 14, 1936