KNÄR, adj.
Etymologi
[möjl. sidoform till sv. dial. knarr, knärr, rak, styv i nacken; jfr nor. dial., fär. knarr, vresig person, samt KNARR, sbst.1]
(†) vresig, knarrig. Spegel (1712).
Spalt K 1752 band 14, 1936
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se