Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOFFEIN kof1ei4n (trestavigt), stundom KAFFEIN kaf1ei4n (trestavigt), n. (Rydberg 8: 159 (c. 1855), Östergren (1930)) l. r. l. m. (Liedbeck KemTekn. 649 (1867), Östergren (1930)); best. -et, ss. r. l. m. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Ordformer
(förr ofta skrivet co- resp. ca-. kafein (ca-) 1824 —c. 1875. kaffe(e)in (ca-) 1832—1935. koffein (co-) 1841 osv.)
Etymologi
[jfr d. kaffein, t. kaffein, koffein, eng. caffein(e), fr. caféine; bildat till KAFFE resp. KOFFE l. kaffeväxtens nylat. släktnamn coffea]
kem. ett (år 1820 upptäckt) bl. a. i kaffe o. te ingående, luktlöst, svagt bittert smakande purinämne; äv. kallat: tein. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 194. Det rena kaffeinet användes blott som medikament. KemT 1911, s. 148. Gertz o. Hanström Biol. 4: 201 (1935).
Ssg (kem.): KOFFEIN-FRI.

 

Spalt K 1789 band 14, 1936

Webbansvarig