(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) springa, löpa, fara, ”kvista”; särsk.: fara hit o. dit. Weste(1807). WoJ(1891).
Särsk. förb.: KOJTA AV10 4. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) fara åstad. Jag kojtar af til Paris i början af mars. Berzelius Brev 9: 62(1812). BEMalmström 8: 345(1839; i bild).
