Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLIT kωli4t l. kol- l. kå-, r.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet col-. Anm. I fackspr. användes äv. den nylat. formen colitis. Tholander Ordl. (c. 1875))
Etymologi
[jfr t. o. eng. colitis, fr. colite; av nylat. colitis, till lat. colum (se KOLON, sbst.1)]
med. inflammation i grovtarmen. Tholander Ordl. (c. 1875). Santesson Läkem. 194 (1924).

 

Spalt K 1864 band 14, 1936

Webbansvarig