Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLJARE kol3jare2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. kollier; av eng. collier, av meng. colier, colyer, bildat till meng. col, varav eng. coal (se KOL, sbst.1)]
(förr) sjöt. fartyg för koltransport (i sht vid l. från engelska kusten). Bladh (o. Hornstedt) 10 (1799). Börjeson SthmSegelsjöf. 434 (1932).

 

Spalt K 1865 band 14, 1936

Webbansvarig