Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLLABORATOR kol1abora3tor2 l. -bår- l. -bωr-, l. 01032 l. —40, m.||(ig.); best. -n; pl. -er -bor1atω4rer.
Ordformer
(förr äv. skrivet coll-)
Etymologi
[jfr t. kollaborator, eng. collaborator, fr. collaborateur; vbalsbst. till KOLLABORERA]
(numera bl. i b) medhjälpare, medarbetare. Ekbohrn (1868). NF (1884). — särsk.
a) (†) biträdande präst l. lärare; hjälppräst; kollega. VDAkt. 1703, nr 278. Alopæus BorgåGymn. 1: 13 (1804).
b) (i fackspr., mera tillf.) litterär medarbetare. NF (1884). Söderhjelm ItRenäss. 211 (1907).

 

Spalt K 1867 band 14, 1936

Webbansvarig