| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOLLATION kol1atʃω4n l. -aʃ- (kållatschón Dalin), r. l. f. (m. Lind 2: 147 (1749), Weste FörslSAOB (1823)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
I. [efter motsv. anv. i lat. o. mlat.] (†) eg.: sammanbringande, sammanförande; anträffat bl. ss. konkret: bidrag, understöd; jfr KOLLATIONERA I. Thyselius HdlLärov. 1: 42 (1621).
II. [jfr motsv. anv. i d., t., eng., fr. o. lat.] sammanställning för utrönande l. konstaterande av överensstämmelse o. olikheter, jämförelse, kollationering; numera nästan bl. (i vetenskapligt fackspr.) om kollationering av handskrifter l. textversioner. Sedan bådhe Exemplaren (av protokollen) effter Collationen stämma .. öfwereens, skole the aff allom vnderskrifwas och förseglas. Schroderus Os. III. 2: 369 (1635). Wed Qwarntullen blef påmint .. att en collation blifwer hollen med infördzlen i portarna, och det som blifwer mahlit. RARP V. 2: 100 (1655). Doctor Kennicotts Collation emellan et stort antal äldsta handskrefne Exemplar af Gamla Testamentet. IBibelkom. 1773, § 1. StudHbFilosLd 49 (1908).
III. sammankomst, festligt samkväm o. d.
1) [i eng., fr., mht. o. mlat. urspr. ss. beteckning för av munkarna i klostren regelbundet hållna aftonsammankomster (”konferenser”), vilka ägnades åt läsning av bibeln o. kyrkofädernas skrifter o. i samband därmed åt diskussion o. efter vilka förtäring intogs] (†) sammankomst för dryftande l. diskussion av religiösa spörsmål, konferens. Om han någhon Hughswalelse fått hadhe, vthaff thenna theras Gudhfruchtigha Collation. PPGothus Und. P 8 a (1590).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (†) sammankomst med förtäring.
a) i allm.: gästabud, kalas, gille; dryckeslag. (Det är skadligt) när man .. förandrar Natt i Dagh, medh Collationer, fråssande, drickande, dantzande (osv.). Palmchron SundhSp. 329 (1642). Hade de (dvs. innehavarna av kronans räntor) intet Cronans räntor, så bygdes intet så stora hus, och giordes så stora collationer. RARP 12: 294 (1678). Efter middagen giordes .. en stor Collation, som varade in på natten. Nordberg C12 1: 667 (1740). DA 1808, nr 32, Bih. s. 2. Sturzen-Becker 2: 207 (1841, 1861); möjl. till b.
b) för (större) sällskap anordnad (ofta improviserad) lätt måltid (i allm. på annan tid av dagen än vid middagstiden); ofta svårt att skilja från 3 b. Lindfors (1815). I en liten täck paviljong förtärde vi en utsökt collation. Bremer Grann. 1: 85 (1837). En ”lätt collation” med ljufligt läskande iskalla drycker. Solnedg. 3: 169 (cit. fr. 1846). Carlén Skuggsp. 2: 65 (1865). 2NF (1910).
3) [eg. specialfall av 2; anv. beror på lärd anslutning till lat. collatio i bet. I] festlig måltid varvid förtäringen bestås l. bekostas av de personer som deltaga i måltiden (utom eventuellt inbjudna); jfr 2 b.
b) av sällskap (ofta av förening, klubb o. d. efter sammanträde) intagen måltid på restaurang o. d. varvid deltagarna (utom eventuellt inbjudna) betala var sin andel. Cavallin (1876). Efteråt anordnas en subskriberad kollation i Gyllene salen. UNT 1928, nr 10052, s. 3. Den lilla kollation, som brukade följa på kvällssammanträdena (i Sverges allm. konstförening). Laurin 4Minn. 137 (1932). — jfr MOTTAGNINGS-KOLLATION.
IV. överlämnande av kyrkoämbete till ngn; äv. konkret: fullmakt varigenom kyrkoämbete överlämnas till ngn; jfr KOLLATIONERA III.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. mlat.] (numera bl. ngn gg i fråga om ä. katolska förh.) kyrkohist. överlämnande av kyrkoämbete till ngn. Schroderus Os. 2: 755 (1635). (Påven Gregorius VII hävdade) at honom (dvs. kejsaren) the Andelige Embeters Collation icke tilhörde. Brask Pufendorf Hist. 408 (1680). 2NF 22: 448 (1915).
2) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) kyrkohist. o. hist. fullmakt varigenom ämbete, i sht kyrkoämbete, överlämnas till ngn. Collation för her Henrich Tome på Ingo geld i Rasborgx län. G1R 23: 230 (1552). Nordström Samh. 1: 229 (1839). ASScF 18: 440 (1891).
(jfr IV 2) -BREV. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) KyrkohÅ 1920—21, s. 263 (c. 1600). Kollationsbref har utfärdats af domkapitlet för pastoratsadjunkten L. Norborg att vara komminister i Haga församling. GHT 1896, nr 101 B, s. 2. Almquist CivLokalförv. 2: 289 (1919).
Spalt K 1869 band 14, 1936