Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLLEKTIV kol3äk~ti2v, äv. -ek~, l. 40~1, äv. (i bet. 4 o. 5 vanl.) 104 (collecti´v Weste), n.; best. -et; pl. = l. -er; stundom KOLLEKTIVUM ~ti2vum resp. ~10 (kålläckti`vumm Dalin), n.; best. -ivet; pl. -iver.
Ordformer
(förr äv. skrivet collect-, collekt-. kollektiv (coll-) 1807 osv. kollektivum (coll-) 1815—1930)
Etymologi
[jfr d. kollektiv, t. kollektiv(um), eng. collective, fr. collectif; uppkommet dels (ytterst) gm substantivering av lat. collectivus (se KOLLEKTIV, adj.) i n. sg., dels (i bet. 1) gm ellips av lat. nomen collectivum]
1) språkv. substantiv som i sg. betecknar ett flertal personer l. föremål. Weste 1: 411 (1807). Moberg Gr. 29 (1815). Oegentliga kollektiver, d. v. s. ord, hvilkas singular betecknar en mängd föremål men sammanfattade till ett helt, t. ex. möblemang .., folk i betydelsen nation .., kreatursbesättning. Beckman SvSpr. 19 (1904). Egentliga kollektiver, d. v. s. ord, som beteckna en mängd föremål, hvilka icke tänkas sammanfattade till ett helt, t. ex. folk (det är mycket folk på gatan, allt folket har gått hem), skolungdom .., boskap. Därs. 20.
2) (†) substantiv som i ett begrepp sammanfattar olika kön. Kollektiven djur, kräk, kreatur. Rydqvist SSL 2: 288 (1857).
3) samling l. grupp av personer l. ting som framträder ss. l. gör intryck av en enhet l. en odifferentierad mängd l. massa (i vilken individen l. det individuella mer l. mindre förlorar sig); ngn gg: konglomerat. (Moleschott) yrkar .. att menniskan endast är ett ”kollektivum af stoffvexlingar”. Rein Psyk. 1: 232 (1876). För henne voro de (dvs. bönderna i fråga) ej längre individer med möjligheter till förändring och utveckling, utan blott ett enda stort kollektiv af ondska. Roos Helgsm. 1: 224 (1896). Gatan blir ett kollektivum, sammansatt av gaslyktornas blänk i regnvåta trottoarer, hungriga flickögons glans framför strålande butiksfönster, sidenfraset i svängande restaurangdörrar (osv.). SvD(A) 1930, nr 99, s. 9.
4) mus. i orgel: (fast) kombination (se KOMBINATION, sbst.1 2 c). Hennerberg (o. Norlind) 1: 47 (1912). NutMusL 1922, s. 37.
5) (ny anv.) grupp av arbetare som (i ett kommunistiskt samhälle) gemensamt sköta ett kollektivt företag; äv. om dylikt företag. Kollektiva jordbruk, där jorden och jordens skötsel skulle vara gemensam för kollektivets alla medlemmar. Karlgren BolsjevRyssl. 170 (1925). NDA(A) 1931, nr 221, s. 6.

 

Spalt K 1878 band 14, 1936

Webbansvarig