Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLLEKTÖR kol1äktö4r, äv. -ek-, l. 4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet collecteur (-tör))
Etymologi
[jfr d. kollektør; av fr. collecteur, till collecter, hop- l. insamla, efter lat. collector (se KOLLEKTOR, sbst.1)]
person som auktoriserats att tillhandahålla allmänheten lotterisedlar. PH 9: 705 (1771). Collecteurer vid Numer-Lotteriet. SvKrigCivCal. 1805, s. 160. Jensen Carlé Spel. 40 (1920). — jfr LOTTERI-KOLLEKTÖR.
Ssg: KOLLEKTÖRS-KONTOR. (förr) SP 1792, nr 76, s. 4. JournLTh. 1810, s. 234.

 

Spalt K 1881 band 14, 1936

Webbansvarig