Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLLIMERA, v. -ade.
Ordformer
(coll-)
Etymologi
[av nylat. collimare, kasta i rak riktning, rikta, sikta, syfta på, korrumperad form (i vissa ciceroupplagor) för collineare, av com (se KON-) o. linea (se LINJE)]
(†) med prep. till (l. adverb): syfta till, åsyfta (ngt). Såsom Senatens consilia för detta altid till den scopum (dvs. det målet) hafve collimerat, att hela Pommern måtte .. cederas Sveriges Crono. RP 4: 6 (1634). Sijr väl hvart han collimerer. RARP 9: 114 (1664). Biurman Brefst. 116 (1729). Dalin (1871).

 

Spalt K 1885 band 14, 1936

Webbansvarig