kolokvint | SAOB

Publicerad 1936

KOLOKVINT kol1okvin4t l. kå1– l. kω1-, l. -åk- l. -ωk- (coloqui´nt (öp(pet) o) Weste), äv. (numera bl. ngn gg vard.) KOLIKVINT kol1i- l. kå1– l. kω1-, förr äv. KOLOCYNT, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. KOLOKVINTA, r. l. f., förr äv. KOLOKVINTIDA, f.

Ordformer

(förr äv. skrivet co-. kole- (c-) 1560—1685. koli- (c-) 1578—1929. kol(l)o- (c-) 1548 osv. -cynth 1639. -kvint(h) (-qu-, -qv-) 1548 osv. -kvin(n)ta (-qu-) 1548—1700. -quintida 1560)

Etymologi

[jfr holl. koloquint, t. koloquinte, eng. colocynth, coloquint (i ä. eng. äv. coloquintida), fr. coloquinte, it. o. span. coloquintida, av mlat. coloquintis, coloquintida, resp. lat. colocynthis (gen. -thidis), av gr. κολοκυνϑίς, kolokvint]

1) den i östra medelhavstrakterna odlade gurkväxten Citrullus Colocynthis (Lin.) Schrad., vars (till storlek o. form om äpplen påminnande) frukter hava ett intensivt bittert fruktkött varav erhålles en drog använd bl. a. i medicinen; jfr VILD-KURBITS. Franckenius Spec. B 3 a (1638). Ödmann StrSaml. 4: 74 (1789). Blom Med. 31 (1801). Mörne Katz VitMän 27 (1928).

2) frukt av kolokvint i bet. 1, kolokvintäpple; vanl. koll. l. ss. ämnesnamn; äv. om drogen. TullbSthm 10/9 1548. Coloquinten .. brukas .. uti färjerier och i bokbindare klister, för att befria böckerne från masksting. Synnerberg (1815). Gentz Lindgren 50 (1928).

Anm. Hos Lindestolpe Frans. 64 (1713) o. Dens. Matk. 64 (1714) förekommer ordet (i bet. 2) i formen kolokvitten (coloqwitten) (gm anslutning till KVITTEN).

Ssgr: A: (2) KOLOKVINT-BITTER, r. l. m. (†) de bittra beståndsdelarna i kolokvint. Berzelius Kemi 4: 504 (1827). Berlin Farm. 1: 246 (1849). —

(2) -BRÄNNVIN. (folkligt) brännvin tillsatt med kolokvintdroppar. Nilsson Olymp. 201 (1923). —

(2) -DROPPAR, pl. farm. tinktur beredd av kolokvint m. m. Landsm. VII. 2: 21 (c. 1820). SvFarm. 327 (1901). (Han hade) fägnat roddarna med var sin konjak, — spädd med kolikvintdroppar. Hasselblad BergslVärml. 31 (1929). —

(2) -EXTRAKT. farm. ApotT 1698, s. O 3 a. SvFarm. 102 (1901). —

(1) -FRÖ. ApotT 1698, s. 72. Därs. 1739, s. F 7 b. —

(1) -GURKA. (kolokvint- 1893. kolokvinter- 1867) (†) kolokvintäpple. Nisbeth 322 (1867). (Ekenberg o.) Landin 529 (1893). —

(2) -KAKA. [jfr t. kolokvintküchlein] (förr) farm. tablett av ett preparat innehållande kolokvintextrakt. ApotT 1698, s. 89. Heinrich (1814). —

(2) -MOS. (förr) farm. mos innehållande kolokvintextrakt. ApotT 1698, s. 14. —

(2) -PILLER. farm. LD 1908, nr 43, s. 4 (1837). SvFarm. 219 (1901). —

(2) -TINKTUR. farm. Berlin Farm. 2: 722 (1851). —

(jfr 2) -ÄPPLE. [jfr holl. koloquintappel] ApotT 1698, s. 14. HantvB I. 1: 80 (1934).

Ssg: kolokvintäpple-kärna, r. l. f. (-äples-) Månsson Åderlåt. 10 (1642).

B (†): KOLOKVINTER-GURKA, se A.

Avledn.: KOLOKVINTARE l. KOLIKVINTARE, r. l. m. (koli- 1887—1928. kolo- 1914) (i folkligt spr., skämts.) sup brännvin (eg. kolokvintbrännvin). Om en stilla, fredlig bonde .. kommer in till staden .. och råkar ta sig en koliqvintare eller halfannan, så att han .. blir yr i kasketten (så osv.). Hedenstierna Vett 138 (1887). Molin ÅdalP 94 (c. 1895). Gentz Lindgren 50 (1928).

Spalt K 1893 band 14, 1936

Webbansvarig