Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLONAT kol1ona4t l. kå1– l. kω1-, l. -ån- l. -ωn-, n.; best. -et; pl. (i bet. 2) =, l. -er.
Etymologi
[jfr t. kolonat (i bet. 1 o. 2), fr. colonat (i bet. 1), av senlat. colonatus (i bet. 1), avledn. av lat. colonus, jordbrukare, arrendator, avledn. av colere, odla, vårda (jfr EXKOLERA, KOLONI, KULT, KULTUR)]
1) i sg. best.: i det forntida romerska riket rådande förpaktningssystem. Johansson Anklag. 31 (1858). SvHumFörbSkr. 19: 70 (1913).
2) (i sht i fackspr.) (vanl. med inlösningsrätt upplåten) jordlägenhet avsedd för nyodling o. bebyggande; särsk. om dylik av den sv. staten upplåten jordlägenhet på kronopark i Norrland l. Dalarna. MosskT 1887, s. 157 (i fråga om t. förh.). GHT 1898, nr 84, s. 3. Kolonaterna, små egna hem, där .. (flodakoloniens) skyddslingar kunna bilda familj och odla myr på egen hand. TurÅ 1914, s. 211. SFS 1926, s. 1055. SDS 1936, nr 195, s. 7.
Ssg: (2) KOLONAT-OMRÅDE~020.

 

Spalt K 1895 band 14, 1936

Webbansvarig