Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLPORTAGE kol1porta4ʃ, sbst.1, n. ((†) r. l. m. FinBiogrHb.); best. -et.
Etymologi
[jfr dan. o. t. kolportage, eng. colportage; av fr. colportage, avledn. av colporter (se KOLPORTERA)]
handlingen att kolportera (se d. o. 1); försäljning (av böcker o. d.) gm kolportör. Dalin (1871). (Matts Pohto som gick omkring o. sålde skillingtryck) erhöll aga för lösdrifveri. .. (Men han) återupptog .. sin kolportage och förenade därmed som binäring lagning och ombindning af allmogens böcker. FinBiogrHb. 1687 (1901). — jfr BOK-KOLPORTAGE.
Ssgr: KOLPORTAGE-BOKHANDEL~020. abstr.; jfr BOKHANDEL 1. 3NF 3: 700 (1925). —
-LITTERATUR. litteratur som utbjudes gm kolportörer; litteratur av låg kvalitet. Thyrén SvPol. 17 (1911). —
-ROMAN. jfr -LITTERATUR. SAOL (1900). Tiraden smakar åtskilligt av kolportageromanernas frasiologi. SvD(A) 1927, nr 269, s. 14.

 

Spalt K 1911 band 14, 1936

Webbansvarig