| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOMA kå4ma, äv. 32, sbst.2, r. l. n.; best. -an, ss. n. -at.
med. vid olika sjukdomar förekommande tillstånd av djupaste medvetslöshet, djup dvala. Komma l. ligga i koma. Ilmoni Sjukd. 3: 582 (1853). D., som legat i coma sedan kl. 1,30 på natten, avled .. på lördagsmorgonen. SvD(B) 1932, nr 123, s. 14.
Spalt K 1922 band 14, 1936