Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMMISSORIAL- kom1isω1ria3l~.
Ordformer
(förr äv. skrivet comm-)
Etymologi
[jfr ä. eng. commissorial, adj.; till senlat. commissorius, adj. till commissor, vbalsbst. till committere (se KOMMITTERA)]
(i fråga om ä. förh.) i ssgr, för att beteckna ngt (en domstol, förr äv. en dom) ss. bestående av resp. utgående från en för tillfället tillsatt kommission med dömande myndighet.
Ssgr: KOMMISSORIAL-DOM. (†) Sprinchorn LundLärovH 5 (i handl. fr. 1673). —
-RÄTT, r. l. m. jfr KOMMISSION 5. OxBr. 5: 427 (1627). En Commissorial rätt sattes öfver honom, för hans förda brefväxling och tilärnade undflykt. Loenbom Stenbock 4: 338 (1765). Gadelius Tro 2: 233 (1913).

 

Spalt K 2010 band 14, 1937

Webbansvarig