Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMMUNIKABEL kom1ɯnika4bel l. -u-, l. 01—, adj. -bla.
Ordformer
(förr ofta skrivet com-)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. communicable; av mlat. communicabilis, avledn. av lat. communicare (se KOMMUNICERA)]
som kan l. får l. skall meddelas l. överlämnas; jfr KOMMUNICERA 4.
a) (†) om dokument l. skriftlig inlaga o. d.; jfr KOMMUNICERA 4 b α. 2RARP 5: 465 (1727).
b) jur. om äkta makars egendom: som är l. blir makarnas gemensamma egendom, gemensam, samfälld. Olivecrona LagbGift. 104 (1851). Björling CivR 240 (1910). jfr INKOMMUNIKABEL.

 

Spalt K 2021 band 14, 1937

Webbansvarig