Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPOUND kompa͡un4d, äv. med eng. uttal, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet com-)
Etymologi
[av eng. compound, sbst., av eng. compound, adj. (se KOMPOUND, adj.)]
1) el.-tekn. av olika asfaltprodukter (eventuellt försatta med kopaler l. oljeprodukter) framställd isoleringsmassa som användes för impregnering av tråd som brukas till elektriska ledningar l. för gjutning kring delar som skola isoleras; jfr KOMPOUND, adj 1. 2UB 10: 100 (1906). FörslElektrOrdl. (1931).
2) tekn. i uttr. arbeta i kompound, om ångmaskin: arbeta med ångans expansion uppdelad på två (l. flera) cylindrar; jfr KOMPOUND, adj. 3. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 544.
Ssgr (till 1; el.-tekn.; jfr KOMPOUND, adj. ssgr): KOMPOUND-IMPREGNERING. —
-ISOLERAD, p. adj.

 

Spalt K 2064 band 14, 1937

Webbansvarig