Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONCENTRICITET konsän1trisite4t l. kon1säntris1ite4t l. -sen-, r.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konzentrizität, eng. concentricity; till KONCENTRISK]
(i fackspr.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara koncentrisk. Andersson (1857). WoJ (1891).

 

Spalt K 2076 band 14, 1937

Webbansvarig