Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONDEMNERA kon1dämne4ra l. -dem-, i Sveal. äv. -e3ra2 (kånndämmnèra Dalin), v. -ade ((†) p. pf. -irt SthmTb. 1571, s. 214 b). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONDEMNATION (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -dam- 1701—1856. -dem- 1571 osv.)
Etymologi
[jfr t. kondemnieren, eng. condemn, fr. condamner (ffr. condemner), av lat. condem(p)nare, döma, fördöma, av com (se KON-) o. dam(p)nare, (för)döma]
1) (†) döma (ngn till visst straff); fördöma. SthmTb. 1571, s. 214 b. J dommen condemneres han till döden för Rymmande. HSH 33: 279 (1636). Gryndell är condamneratt att stå på hoorpallen för sin metresse. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 178 (1701). Swedberg Schibb. 257 (1716). SvTyHlex. (1851, 1872).
2) sjörätt. med avs. på fartyg l. last: förklara förbruten, beslagtaga; taga ss. god pris. SPF 1842, s. 19. Lasten (hade) blifvit kondemnerad såsom fransk egendom. Odhner G3 2: 68 (1896). Lang FinlSjör. 41 (1932).
3) sjöt. med avs. på fartyg: förklara oduglig till reparation, utdöma. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Fartyget (blev) avfört ur fartygsregistret såsom kondemnerat. 1NJA 1923, s. 331.
Avledn.: KONDEMNATION, r. l. f. [jfr t. kondemnation, eng. condemnation; av lat. condemnatio (gen. -ōnis)]
1) (†) till 1: fördömande, bannlysning. Schroderus Os. 1: 287 (1635).
2) sjöt. till 2: kondemnering, beslagtagande. Andersson (1857). 2NF 22: 292 (1915).
3) sjöt. till 3: utdömande. Andersson (1857). BtRiksdP 1901, I. 1: nr 25, s. 97.

 

Spalt K 2082 band 14, 1937

Webbansvarig