Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONDIMENT, n.; pl. -er.
Ordformer
(con-)
Etymologi
[jfr fr. condiment, av lat. condimentum, krydda, avledn. av condire, krydda, insylta (jfr KONDITOR)]
(†) krydda. Schroderus Dict. 155 (c. 1635). Swedberg Schibb. 257 (1716).

 

Spalt K 2085 band 14, 1937

Webbansvarig