| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONDOLERA kon1dole4ra l. -då-, sällan -dω-, äv. koŋ1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONDOLEANS.
betyga (ngn) sitt deltagande l. medlidande (med anledning av ngn sorglig tilldragelse o. d., i sht dödsfall), framföra sitt beklagande till (ngn); förr äv. med direkt sakobj. (med l. utan personobj.): beklaga (ngt); äv. i uttr. kondolera sorgen, beklaga sorgen. Kondolera ngn med anledning av (förr äv. över l. om) dödsfall inom familjen. OxBr. 10: 303 (1629). Sedan ginge Senaten opp till H:nes F. N:de Fröken, att condolera H. F. N:de öffver sahl. Kongl. M:tz dödelige frånfall. RP 2: 254 (1632). Sin högälskelige Herr Faders siuklige tillstånd condolerar H:s Dh:tt hierteligen. HB 3: 137 (1687). SvD(A) 1934, nr 48, s. 3.
Spalt K 2090 band 14, 1937