| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONFESSION kon1fäʃω4n l. -eʃ- r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (†) syndabekännelse ss. en kyrklig handling. Murenius AV 107 (c. 1644). (Bönderna skola vara tillstädes i kyrkan) när confession läsess. Därs. 415 (1659). HSpegel (1688) i KyrkohÅ 1901, s. 235.
2) (i sht i vitter stil, föga br.) bekännelse l. förtroligt meddelande av känslor l. förhållanden o. d. som man dolt l. döljer; äv. allmännare: erkännande, vidgående. Nu må det vara nog med konfessioner om karlar. MoB 2: 120 (1795). Geijer I. 7: 371 (1836). Cannelin (1921).
3) relig. trosbekännelse (gemensam o. normerande för visst religiöst samfund o. d.); bekännelse (se d. o. 8); äv. övergående i bet.: trossamfund, kyrkosamfund. Chesnecopherus Skäl D 3 a (i handl. fr. 1586). Därs. G 4 b (1607). Städhernes Fullmyndighe .. bekände sigh til then Augszburgiske Confession. Schroderus Os. III. 1: 339 (1635). Stiftaren af vår konfession, Doktor Luther. Phosph. 1810, s. 55. (Medlemmarna av landtdagen i Hannover skola) tilhöra en af de tre .. i .. likhet med hvaran satta Christliga Confessionerna. SC 1: 14 (1820). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 79.
-FÖRVANT, m.||ig. trosförvant; i sht i pl., om till samma konfession hörande personer; numera bl. ngn gg (i fackspr.) i uttr. augsburgska konfessionsförvanter o. d., om anhängare av den augsburgska bekännelsen. Schroderus Dress. 265 (1610). Brask Pufendorf Hist. 314 (1680). Frey 1843, s. 239. NF 8: 1155 (1884). —
-LÖS. jfr -FRI. Kôersner PolHlex. (1883). Konfessionslös religionsundervisning. UNT 1925, nr 9127, s. 1.
Spalt K 2097 band 14, 1937