Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONFIDENS kon1fidän4s, r. l. f. ((†) n. VDAkt. 1671, nr 121); best. -en; förr äv. KONFIDENTIE, f.; best. -en.
(numera knappast br.) tillit; tilltro; förtröstan; förtroende. At man temonierar emot honom mehra confidentie. Gustaf II Adolf 553 (1632). BonnierKL (1925). —
Spalt K 2099 band 14, 1937