Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONFISKATION kon1fiskatʃω4n l. 01—, l. -aʃ- (confiscatio´n Weste; kånnfiskatschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konfiskation, eng. o. fr. confiscation; av lat. confiscatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till confiscare (se KONFISKERA)]
vbalsbst. till KONFISKERA: beslagtagning l. indragning av förvärkad egendom l. vara; förr äv. konkret: konfiskerat l. konfiskerbart gods. Konfiskation av (förr äv. på) ngt. KOF II. 2: 364 (c. 1655). Resolution emot Tullbetientes arbitrerande wid Confiscationers lösgifwande. Stiernman Com. 3: 786 (1669). Elakt .. Osmunsjern .. skal .. wräkeri och confiscation oundwikeligen underkastad wara. Bergv. 1: 268 (1671). SvD(A) 1934, nr 50, s. 6.
Ssgr: KONFISKATIONS-AUKTION. i sht kam. auktion på (av tullen) konfiskerade varor. SFS 1830, s. 1235. —
-GODS. i sht kam. SFS 1829, s. 143. —
-KONTOR. kam. avdelning inom tullförvaltningen som förvaltar o. övervakar konfiskerade varor. SFS 1829, s. 143. —
-MAGASIN. kam. jfr -KONTOR. SthmStCal. 1767, s. 48. —
-MÅL. jur. mål som gäller (ifrågasatt) konfiskering av egendom l. varor. Stiernman Com. 5: 690 (1698). —
-ÄRENDE. jur. jfr -MÅL. Schmedeman Just. 1261 (1689).

 

Spalt K 2102 band 14, 1937

Webbansvarig