| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONFYS konfy4s, förr äv. KONFUS, adj. -are. adv. -T.
1) (†) som befinner sig i oordning l. oreda, oordnad, oredig, hoprörd o. d.; särsk. i fråga om ngt konkret som i yttre avseende framträder ss. förvirrat, oordnat o. d.; äv. om ljud: oklar, oredig. CivInstr. 310 (1626). Et confust buller, som Tarmarna, upfylta med Wäder, förorsaka. Hoorn Jordg. 1: 44 (1697). Kornen i axet .. (sutto) aldeles confust och nästan vthan på hwar andra. Hiärne 2Anl. 279 (1706). Uti Högqvarteret var allt i en confus rörelse. HSH 1: 194 (c. 1720). Linnæus Bijskjöts. 13 (1768). (Många lärde hava) förment vårt jordklot i början varit en hoprörd och confus mörja. Wallerius Tank. 79 (1776). Frey 1845, s. 376.
2) i fråga om oklarhet i tänkande l. ostadighet l. orolighet i sinnet o. d.; särsk. om person: villrådig, förbryllad, konsternerad; virrig; förr äv.: tankspridd, disträ; äv. om sätt l. värksamhet l. yttrande l. tal o. d.: som vittnar om oklarhet (i tankevärksamheten), virrig, oklar. Göra ngn konfys. Vara alldeles konfys. Spegel Dagb. 8 (1680). Är man själf mörk och confus när tankarne conciperas, så at de kastas tilsammans i en oordentlig blandning, då har man sedermera svårt vid at samla dem. Rydén Pontoppidan 303 (1766). När jag läser igenom det jag skrifvit finner jag det så Confust at jag ej vet om du förstår det. Kellgren (SVS) 6: 15 (1773). Fruntimers-ansigten, som skulle kunna göra själfva Lavater confus. Altén Fästm. 50 (1796). Gubben (Sundwall) var .. mägta confus och uplas ibland förnamnet utan tillnamn. Topelius Dagb. 3: 73 (1837). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 277 (1856). Svaren .. blefvo både korta och konfusa. Sundblad Tusch 1: 107 (1887). SvD(A) 1930, nr 320, s. 10.
Spalt K 2108 band 14, 1937