| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONKORDAT koŋ1korda4t, äv. kon1– (kånnkårrdát Dalin), n.; best. -et; pl. = l. -er.
(i fackspr.) överenskommelse mellan katolska kyrkan (påvestolen) o. en stat rörande förhållandet dem emellan, särsk. i frågor som höra till gränsområdet mellan statens o. kyrkans befogenheter. Eberhardt AllmH 3: 399 (1776). Det mellan kejsar Henrik V och påfven Calixtus II afslutade concordatet i Worms. Cornelius LbKyrkoh. 42 (1860). GHT 1934, nr 32, s. 5.
Spalt K 2123 band 14, 1937