Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONKURRENT koŋ1kurän4t, äv. kon1-, äv. -kɯ- (kånnkurrä´nnt Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet concu-)
Etymologi
[jfr t. konkurrent, eng. o. fr. concurrent, av lat. concurrens (gen. -entis), p. pr. av concurrere (se KONKURRERA)]
person som konkurrerar (se KONKURRERA 3); (med)tävlande, medtävlare; medsökande; äv. oeg. (Jag) vågar .. anmäla mig ibland concurrenterne till samma sysla. Leopold (SVS) II. 1: 153 (1783). Peter Paul Waldenström, det kungliga husets ende konkurrent på svenska folkets stugväggar. Fogelqvist SöderkRom 20 (1924). — särsk. motsv. KONKURRERA 3 slutet. Weste FörslSAOB (1823). Hallström Händ. 28 (1927).
Ssgr (till KONKURRENT slutet): KONKURRENT-AVUND. —
-FÖRETAG~002 l. ~200. —
-TIDNING.

 

Spalt K 2127 band 14, 1937

Webbansvarig