Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONNIVENS (kånnivä´nns Dalin), r. l. f.; best. -en.
(†)
1) efterlåtenhet, eftergivenhet, undfallenhet, flathet; överseende. Stiernman Com. 4: 10 (1673). Cavallin Herdam. 3: 277 (i handl. fr. 1715). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
2) (tyst) medgivande l. samtycke; särsk. i uttr. med ngns konnivens. FortifOrdn. 1695, 4: 1. Barchæus LandthHall. 35 (1773). Ekbohrn (1868).
3) hemligt samförstånd, maskopi. PH 6: 4057 (1756). (Sprengtporten) är i connivens med Konungen. BL 17: 157 (möjl. cit. fr. 1772). LoW (1862). —
Spalt K 2133 band 14, 1937