Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSOLATÖR, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet con-)
Etymologi
[av fr. consolateur, tröstare, av lat. consolator, avledn. av consolare, trösta, av com (se KON-) o. solare, trösta]
(†) liten (vanl. kavel- l. halvmånformig) kudde som anbringas upptill på ryggen av en (gung)stol, soffa o. d. Almqvist Smar. 185 (1845). Auerbach (1911).

 

Spalt K 2156 band 14, 1937

Webbansvarig