| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONSTITUERA kon1stitɯe4ra l. -tu-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) förordna (ngn till ngt), tillsätta, utnämna; numera bl.: förordna (ngn) medelst konstitutorial. G1R 29: 739 (1560). Hwar Ätt eller Familie för sigh (skall) wällie och constituere en af dhe sine .. till Hufwudh för familien (på riksdagen). RARP 1: 5 (1626). Jag .. blef constituerad och förordnad till kyrkoherde i thetta pastorat. AEhrensand (c. 1750) hos Cavallin Herdam. 3: 209. Chefen för Kongl. N. N. regemente konstituerar .. volontärkorpralen .. N. N. att vara sergeant af 2. klassen vid regementet. TjReglArm. 1889, Bil. s. 53 (i formulär till konstitutorial). SvD(A) 1918, nr 13, s. 5.
2) giva (ngt) en viss fast form l. organisation; organisera; stifta; särsk. med avs. på förening, samfund, organisation o. d.; äv. i uttr. konstituera ngt till ngt, göra l. organisera ngt till ngt. Annerstedt UUH Bih. 1: 287 (i handl. fr. 1627). Sedan Borgare- och Bonde-Stånden .. på behörigt sätt blifvit constituerade, begäre de hos Konungen .. deras Talemän. RO 1810, § 23. Utan att genom något slags regering redan vara till ett helt konstitueradt, finnes ej ett folk. Geijer I. 4: 134 (1822). Den 9 maj 1910 (kunde man) konstituera (föreningen) Skyddsvärnet. VKyrka 2: 350 (1917). Konstituerandet av den polska staten. Gummerus JägAktiv. 281 (1927). — särsk.
a) refl.; äv. bildl. En .. revolution, hvarigenom .. sens commun konstituerar sig sjelft till filosofi. Geijer I. 5: 73 (1811). (Vissa italienska städer lyckades) konstituera sig såsom fria republiker. Dens. I. 4: 8 (1822). BonnierLittH 4: 43 (1930). — särsk. om förening, styrelse o. d.: hålla stiftande sammanträde o. utse ordförande (o. övriga styrelsefunktionärer). Beslöts ”att bolaget skulle konstituera sig”. 1NJA 1874, s. 455. Skiljemännen böra .. först konstituera sig och sig emellan utse ordförande. Hernberg Rättsh. 581 (1922).
b) i uttr. konstituerande (bolags)stämma, sammanträde o. d., stämma l. sammanträde varunder ett bolag l. en förening o. d. konstitueras. De Geer i 3SAH 1: 89 (1886). Vid konstituerande stämma med ett aktiebolag skall bolagsordning .. antagas. Leander TidnHand. 27 (1926). SvD(A) 1934, nr 290, s. 9.
3) statsvet. i p. pr.: som antager författning, grundlagsstiftande; särsk. i uttr. konstituerande församling; jfr KONSTITUTION 3. Den Constituerande NationalFörsamlingen (i Paris). SP 1792, nr 177, s. 2. (Genom hertig Karls åtgärder) blefvo ständerna (1809) konstituerande. LfF 1909, s. 83. SvUppslB (1933).
4) (i sht i fackspr.) med saksubj.: vara de beståndsdelar varav ngt består; utgöra, bilda (ngt); äv.: utgöra det väsentliga l. karakteristiska hos (ngt); känneteckna. The 7. naturlighe tingen, som wår Kropp Constituera. Palmchron SundhSp. D 1 b (1642). Det, som bestämmande constituerar menskligheten, är det menskliga medvetandet. SvLitTidn. 1821, sp. 374. De delföreställningar .., som åskådningen omfattar och hvaraf den således konstitueras. Lindblom Log. 25 (1836). Den fina försynthet som konstituerar gentlemannen. ST(A) 1932, nr 14, s. 7.
KONSTITUENT, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m. [jfr t. konstituent, eng. constituent, fr. constituant]
1) (numera knappast br.) i sht polit. o. statsvet. person som utser l. befullmäktigar ngn ss. representant l. ombud; fullmaktsgivare; jfr KONSTITUERA 1, KONSTITUTORIAL 1. SthmTb. 1575, s. 117 a. Riksens Högl. Ständer såsom Constituenter af det Secreta Utskottet. HSH 7: 308 (1727). Maryland’s och Pensylvaniens deputerade skillde sig ifrån denna försammling (dvs. kongressen 1776); men tvungos af sina constituenter at återvända. LittT 1796, s. 30. SvRiksd. I. 5: 162 (1934).
2) (i fackspr.) till 4: konstituerande beståndsdel. LFSvanberg PVetA 1849, s. 19. Lågskogens viktigaste konstituent är hasseln. Sterner ÖlVäxtv. 118 (1926). —
KONSTITUTION, KONSTITUTORIAL, se d. o.
Spalt K 2204 band 14, 1937