Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSTITUTIONELL kon1stitɯ1tʃωnäl4 l. -tut1– l. -tɯ1ʃ- resp. -tuʃ1-, l. -o- l. -å-, ngn gg -ä4l (kånnstitutschonä´ll Dalin), adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -el 1813—1906. -ell 1791 osv.)
Etymologi
[jfr t. konstitutionell, eng. constitutional, fr. constitutionnel; till KONSTITUTION]
1) i sht statsvet. motsv. KONSTITUTION 3.
a) som har avseende på l. sammanhänger med en konstitution, konstitutions-; konstitutionsenlig. Konstitutionella stadgar, lagar o. förordningar som supplera grundlagsbestämmelser o. till vilka hänvisningar göras i grundlagstexten. PT 1791, nr 20, s. 1. De konstitutionella betänkligheter, som mötte vissa af .. (G. III:s) åtgärder. Odhner i 3SAH 6: 131 (1891). Vårt lands konstitutionella regler. SvD(A) 1934, nr 31, s. 4. — jfr ANTI-, IN-KONSTITUTIONELL.
b) om statsform, regeringsmakt o. d.: kännetecknad av att den politiska makten gm en konstitution är fördelad mellan regenten o. folkets representation; begränsad gm en konstitution, inskränkt (se d. o. 2 e); äv. i överförd anv., om regent l. stat. Konstitutionell statsform, monarki, monark. LittT 1795, s. 177. (Sverge har) med undantag af vissa kortare mellanskof, alltid haft en constitutionell och representatif Statsförfattning. Hammarsköld SvVitt. 1: 138 (1818). En konstitutionell Konung. AB 1831, nr 43, s. 3. En konstitutionell stat. Svedelius Lif 52 (1887). Den kollektiva eller konstitutionella konungamakten. De Geer Minn. 2: 102 (1892). LfF 1918, s. 68.
c) (mindre br.) som är anhängare av konstitutionen; konstitutionalistisk. 2Saml. 8: 99 (1793). Den constitutionella oppositionen. Snällp. 1848, nr 1, s. 4.
2) med. motsv. KONSTITUTION 4 b: som har avseende på (hela) konstitutionen; om sjukdom: som är beroende av kroppsbeskaffenheten i dess helhet (l. i väsentliga delar); motsatt: lokal. Andersson (1845). Gikt är oftast en konstitutionel sjukdom. Collin Ordl. (1847). Sjövall Sjukd. 19 (1924). Hudåkommor, där de medfödda, de s. k. konstitutionella orsakerna spela en avgörande roll. Jundell Barn. 2: 337 (1927).
Avledn. (till 1 b; statsvet.): KONSTITUTIONALISM, r. [jfr t. konstitutionalismus, eng. constitutionalism] konstitutionell styrelseform; äv.: anslutning till denna styrelseform. SC 2: 353 (1822). Frihetstidens författning. En studie i den svenska konstitutionalismens historia. Lagerroth (1915; boktitel). —
KONSTITUTIONALIST, m.||ig. [jfr t. konstitutionalist, eng. constitutionalist] (mindre br.) anhängare av konstitutionalism. AJourn. 1815, nr 276, s. 2. —
KONSTITUTIONALISTISK, adj. [jfr t. konstitutionalistisch] som tillhör l. hyllar konstitutionalismen. Vår konstitutionalistiska författning. NordT 1928, s. 445. En konstitutionalistisk åskådning. SvRiksd. I. 3: 314 (1933).

 

Spalt K 2207 band 14, 1937

Webbansvarig