| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONSULAT kon1sɯla4t l. -su-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
1) (i fråga om förh. i Rom under forntiden) hist. motsv. KONSUL 1: de romerska konsulernas ämbete; äv. om en romersk konsuls ämbetstid. LBÄ 9—10: 9 (1798). Åkerhielm Tib. 102 (1929).
2) hist. motsv. KONSUL 2, i sg. best.: regeringsformen i Frankrike 1799—1804 (då regeringen leddes av tre konsuler); äv. om denna period. Bredow (o. Venturini) 2: 108 (1809). Kleen Kvinn. 72 (1910).
3) motsv. KONSUL 3: en stats representation på viss plats i främmande land, vilken under ledning av en konsul har till uppgift att lämna skydd o. bistånd åt det egna landets medborgare o. att tillvarataga näringslivets intressen; äv. om denna representations ämbetslokal; förr äv. om en konsuls ämbete. Lönat konsulat, konsulat med lönad konsul ss. chef, motsatt: olönat konsulat. Serenius Zz 4 b (1734). I Danzig skall inrättas et Consulat. PT 1791, nr 21, s. 1. Snett emot svenska konsulatet. SvD(B) 1927, nr 184, s. 7. Hellström Malmros 175 (1931).
-AVGIFT~02, äv. ~20. (konsulat- 1840 osv. konsulats- 1823—1891) avgift till konsulat; numera bl. (i fråga om sv. förh. före 1905) om avgift som handelsfartyg erlade till eget lands konsulat vid lossning l. lastning i hamn där dylikt konsulat fanns. Ekbohrn NautOrdb. (1840). SFS 1886, nr 69, s. 35. BtRiksdP 1899, Saml. 1. I. 3: nr 66, s. 3. 2NF 27: 1495 (1918). jfr (†): Konsulats-afgift .., afgift .. vid ombyte af konsuler i Barbariet. Weste FörslSAOB (1823). —
-FAKTURA. (konsulat- 1898 osv. konsulats- 1928) av konsulat legaliserad (utfärdad) faktura som erfordras vid export till vissa länder o. som främst avser att utgöra bevis om varornas rätta värde i de fall då tullavgifter beräknas efter varuvärdet. DN 1898, nr 10281 A, s. 3. FFS 1928, s. 676. —
-FLAGGA, r. l. f., l. -FLAGG. (konsulat- 1902—1910. konsulats- 1907) (numera föga br.) om nationalflagga som användes å konsulat. Beskickningsflagg och konsulatflagg. Hagman Grundlag. 9 (1902). 2NF 14: 884 (1910). —
-FRÅGA(N). (konsulat- 1900 osv. konsulats- 1900) hist. i fråga om svensk-norska unionen: tvistefrågan om det norska kravet på tillsättande av särskilda norska konsuler. Tamm SammansOrd 84 (1900). SvA 10: 164 (1909). —
-FÖRORDNING. förordning som reglerar konsulernas ämbetsutövning. BtRiksdP 1891, 3Hufvudtit. s. 18. —
-HUS. (konsulat- 1900 osv. konsulats- 1862) hus vari konsulat är inrymt (o. som äges av den stat konsulatet företräder). Bremer GVerld. 6: 99 (1862). —
-MYNDIGHET~002, äv. ~200. (konsulat- 1892 osv. konsulats- 1923) myndighet som utövar konsulär befogenhet, konsulär myndighet. SFS 1892, nr 19, s. 38. —
-RÅD. (i fråga om förh. 1906—1913) vid vissa svenska beskickningar anställd ämbetsman med uppgift att övervaka konsulernas tjänsteutövning samt i allmänhet biträda beskickningschefen vid den konsulära ledningen. SFS 1906, nr 78, s. 3. —
-SEKRETERARE. (konsulat- 1797 osv. konsulats- 1820—1923) (förr) Calonius Bref 249 (1797). SFS 1886, nr 69, s. 3. —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. (konsulat- 1858 osv. konsulats- 1881—1900) sammanfattningen av allt det som hör till ett lands konsulära representation. SFS 1858, nr 32, s. 1. Diplomati och konsulatväsen. Hjärne Unionsf. 27 (1905). —
-ÄRENDE. ärende vars handläggning tillkommer konsul. (Agardh o.) Ljungberg 4: 346 (1863). SvH IX. 1: 306 (1910).
B: KONSULATS-ARKIV, -AVGIFT, -FAKTURA, -FLAGG(A), -FRÅGA, -HUS, -MYNDIGHET, -SEKRETERARE, -TJÄNSTEMAN, -VÄSEN(DE), se A.
Spalt K 2228 band 14, 1937