Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTEMPLERA kon1tämple4ra l. -em-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KONTEMPLATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kontemplieren, fr. contempler; av lat. contemplari, till com (se KON-) o. templum, plats för iakttagande av järtecken, tämpel (se TÄMPEL)]
(numera knappast br.) fördjupa sig i tankar o. betraktelser, hängiva sig åt kontemplation. Andersson 65 (1845). SvD(A) 1922, nr 113, s. 9. — (†) med obj.: fördjupa sig i spekulationer över (ngt). At contemplera Himmelens firmament. Sylvius Mornay 119 (1674).

 

Spalt K 2241 band 14, 1937

Webbansvarig