| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONTRAKTUR kon1traktɯ4r, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
med. ihållande, ofrivillig sammandragning av en l. flera muskler; felaktigt fixerat läge av två gm en led förbundna kroppsdelar i förhållande till varandra; tillstånd av starkt nedsatt rörlighet i en ledgång; jfr KONTRAKT, adj. Hiärne Suurbr. 26 (1679). En 3—4 timmars omsnörning av låret .. (kan) medföra en kontraktur av knäleden .., så att knäet ej kan rätas ut. Nyström Kir. 1: 118 (1926). — jfr KRAMP-, MUSKEL-KONTRAKTUR.
Spalt K 2270 band 14, 1937