Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONVERTIT kon1värti4t l. -vær- l. -ver-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. konvertit, eng. convertite; till KONVERTERA 3]
(i fackspr. o. vitter stil) person som övergått från en religionsform till en annan (i sht till katolicismen); äv. mer l. mindre bildl. Bolin Statsl. 2: 166 (1871). SvD(A) 1924, nr 69, s. 3. Jändel Släkt 71 (1926; bildl.).

 

Spalt K 2333 band 14, 1937

Webbansvarig