Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOPAL kωpa4l l. ko- l. kå-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
(i fackspr.) gemensam benämning på flera olika, mer l. mindre hårda o. svårsmälta, bärnstensliknande hartser, i sht använda för tillvärkning av lack o. fernissa, ävensom av rökelse l. plåster. Amerikansk, västindisk, australisk kopal. Hård, mjuk kopal. Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 261 (1765). Copal utflyter af sig sjelf ur Rhus copallinum, ett träd, som växer i Vestindien och Elæocarpus copaliferus uti Ostindien. Åkerman KemTechn. 2: 233 (1832). Kopalerna .. äro .. oftast fossila, d. v. s. utgöra i jorden avlagrade rester från längesedan döda träd. HantvB I. 1: 90 (1934).
Spalt K 2342 band 14, 1937