Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORDA, sbst.2, l. KARDA, sbst.3, f.; pl. -er; l. KÅRE, r. l. m., l. KÅR, m. l. f.; pl. -ar.
Ordformer
(kolder 1667. korde 1542. kår c. 1600. kåre 1769. karder, pl. 1539. korder, pl. 1543—1544. kårar, pl. 1698. kort(h)en- (i ssgn KORTEN-DEGEN) 1540—1556. korter- (i ssgn KORTER-DEGEN) 1536)
Etymologi
[fsv. kordha; jfr sv. dial. kåre, svärd, stor kniv, d. kaarde, nor. kårde; av mnt. korde, av slav. korda, svärd. Anm. Ssgsformen korten- beror möjl. på folketymologisk ombildning i anslutning till KORT, adj. — Jfr KORDARE]
(†) värja. TullAccH(KamArk.) 1539. Prestenn .. drog szin korde ock wille sla hanom. HSH 29: 136 (1542). Dahlstierna (SVS) 137 (1698). Ihre (1769).
Ssg (†): KORTEN-, äv. KORTER-DEGEN. = KORDA, sbst.2 TullbSthm 1536, s. 92 b. Teitt Klag. 312 (1556).

 

Spalt K 2407 band 14, 1937

Webbansvarig