Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORDIAL kor1dia4l, adj. -are; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. kordial, eng. o. fr. cordial; ytterst av mlat. cordialis, till lat. cor (gen. cordis) (se HJÄRTA). — Jfr DISKORDANT, KORDAT, KORDIAL, sbst.]
1) (enst., †) som hänför sig till l. står i samband med hjärtat. Skandia 7: 84 (i handl. fr. 1819).
2) (†) hjärtstyrkande. Swedberg Schibb. 260 (1716). Tholander Ordl. (c. 1875).
3) hjärtlig, förtrolig; numera nästan bl. i fråga om stämning vid sammankomst o. d. Ett samkväm under kordiala former. Pfeiffer 85 (1837). Ett helt diskret och kordialt samtal. PT 1911, nr 303 A, s. 3. Ett kordialt och gemytligt samkväm. UNT 1919, nr 7208, s. 5. Diskussionen präglades .. av god och kordial stämning. SvD(A) 1932, nr 281, s. 14. — särsk. (†) övergående i bet.: uppriktig. (Jag har) yttrat min cordiala och upriktiga mening. HC11H 3: 98 (1692). Dalin (1871).
Ssgr (†): (3) KORDIAL-KYSS. vänskapskyss. Agrell Maroco 2: 114 (1796, 1807). —
(2) -PULVER. [jfr t. kordialpulver] hjärtstyrkande pulver. Fahlcrantz Lessing Samps. 97 (1822). —
(2) -VATTEN. [efter ä. eng. cordial water] om sprit. DeFoë RobCr. 53 (1752).
Avledn. (till 3): KORDIALITET, r. l. f. [jfr t. kordialität, eng. cordiality, fr. cordialité] hjärtlighet, förtrolighet; förr äv.: uppriktighet. Pfeiffer 85 (1837). Diskussionen förlöpte i kordialitetens tecken. SvD(A) 1934, nr 333, s. 21.

 

Spalt K 2409 band 14, 1937

Webbansvarig