Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KORIANDER kω1rian4der, äv. kå1– l. kor1-, r. l. m. (BOlavi 3 a (1578) osv.) ((†) f. Lind (1749), Widegren (1788); n. Lind (1749)); best. -n; pl. (i bet. 2; †) = (BOlavi 3 a (1578). Almström Handelsv. 235 (1845)).
1) i sht bot. den i medelhavsländerna o. orienten inhemska, i Sv. ss. kryddväxt odlade, stundom ss. vild växande örten Coriandrum sativum Lin.; äv. i uttr. vanlig koriander. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Krok o. Almquist Fl. 1: 183 (1919).
2) (i fackspr.) om de ss. krydda (förr äv. ss. läkemedel) använda frukterna av koriander (i bet. 1); vanl. koll. VarRerV 31 (1538). Lindh Huuszapot. 27 (1675). Koriander .. liknar såsom krydda mycket anisen. Jönsson Gagnv. 249 (1910).
3) (†) i överförd anv., i uttr. svart koriander, (om frukterna av) den i orienten inhemska kryddväxten Nigella sativa Lin., svart kummin; vanl. koll. BOlavi A 6 a (1578). Serenius Iiii 4 a (1757). Lindgren Läkem. (1902).
(1) -FRÖ. (koriander- 1541 osv. korianders- 1541) [jfr t. koriandersame, eng. corianderseed] (i fackspr.) = KORIANDER 2; äv. koll. 2Mos. 16: 31 (Bib. 1541). Haartman Sjukd. 162 (1765; ss. medel mot ”vårfrossa”). (Ekenberg o.) Landin 511 (1892). —
B (†): KORIANDERS-FRÖ, se A.
Spalt K 2420 band 14, 1937