Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORIDON, m.
Ordformer
(co-)
Etymologi
[jfr lat. Corydon; av gr. Κορύδων, personnamn, av Theocritos användt ss. herdenamn]
(†) i herdediktningen använd benämning på: smäktande älskare. En Coridon som smilar flatt, / Ser hjertans flepig ut och kärlig. Lenngren (SVS) 2: 189 (1797). EGGeijer i MoB 7: 75 (1809).

 

Spalt K 2420 band 14, 1937

Webbansvarig