Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORINTIER kωrin4tier l. kωrin4tsier (i ssgn KORINTIER-BREV äv., numera föga br., kω1rinti3er~) l. KORINTER kωrin4ter, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-, -th-. -ter 1526 osv. -tier 1734 osv.)
Etymologi
[jfr t. korinther, eng. corinthian, fr. corinthien; till stadsnamnet KORINT (se KORINT)]
manlig invånare i staden Korint i Grekland; man från Korint; i pl. om invånare i Korint utan hänsyn till kön. Sancti Pauli Epistola then första till the Corinther. (NT 1526; rubrik; Bib. 1917: till korintierna). Eberhardt AllmH 1: 178 (1766). Atterbom Minn. 642 (1819).
Ssg: KORINTIER- l. KORINTER-BREV. namn på vartdera av aposteln Paulus’ båda i nya testamentet ingående brev till korintierna. Olshausen BiblComm. III. 2: 25 (1844).

 

Spalt K 2421 band 14, 1937

Webbansvarig