| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KORNUT kornɯ4t, m. ((†, i bet. 2) n. Annerstedt UUH Bih. 1: 346 (i handl. fr. 1638), ConsAcAboP 4: 215 (1674)); best. -en; pl. -er ((†, i bet. 2) = (VDP 1679, s. 112)).
1) (förr) benämning på personer som undergingo deposition (se d. o. 2), varvid de måste bära ett slags bl. a. med horn utstyrd huvudbonad; äv. om dessa personer, innan de undergått deposition.
b) om blivande boktryckargesäll. Att Keysser inthet skall hafwa någon ährlig gesell uthi sin wärckestad uthan cornuter. Schück Bokh. 121 (i handl. fr. 1686). Dens. SvFörlBokhH 2: 46 (i handl. fr. 1745).
2) (†) kornutöl. 2Saml. 4: 88 (1625). At the (dvs. studenterna) druckit cornut och utdragit wäriorne. ConsAcAboP 3: 299 (1668). Een Smolandus .. skall .. illa wara slagen på ett cornut hoos Locken. Därs. 4: 215 (1674). — särsk. i utvidgad anv., om motsv. gille vid gymnasium. VDP 1679, s. 112.
(1 b) -HATT. (förr) med två horn, bjällror m. m. utstyrd hatt som en ”kornut” viss tid varje vecka måste bära under sitt arbete på tryckeriet. Schück SvFörlBokhH 2: 46 (cit. fr. 1745). —
(1 a) -ÖL. (cornut- 1625—1930. cornuts- 1638—1646) (förr) om de gillen l. dryckeslag som studenter vilka icke undergått deposition hade att bjuda äldre studenter på. 2Saml. 4: 88 (1625). ConsAcAboP 1: 220 (1646). SvKulturb. 5—6: 104 (1930).
B (†): (1 b) KORNUTE-STÅND. förhållande(t) att tillhöra ”kornuternas” klass. NordTBB 1923, s. 71 (1730).
C: (1 a) KORNUTS-PÄNNINGAR, pl. (†) pänningar för bekostande av ”kornutöl”. Hamnström SödermNerNatH 36 (cit. fr. 1683). —
-ÖL, se A.
Spalt K 2451 band 14, 1937