Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORRUPTION kor1upʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. korruption, eng. o. fr. corruption; av lat. corruptio (gen. -ōnis), vbalsbst. till corrumpere, fördärva (se KORRUMPERA)]
1) fördärv, förstörelse; äv. om (kemisk) process varigm ngt fördärvas l. skämmes, förruttnelseprocess; numera bl. om moraliskt o. d. fördärv, sedefördärv. Förgifftigh blifwer Lufften .. offta, genom särdeles corruptioner. Palmchron SundhSp. 6 (1642). Ett sedefördärf, som täflar med corruption i de största städer. Rademine Knigge 1: 89 (1804). Böök 4Sekl. 48 (1928). — särsk. (†) i fråga om språkliga företeelser: förvanskning; äv. konkret: förvanskad ordform l. dyl. Björnståhl Resa 3: 14 (1777). Wikner Vitt. 141 (1878).
2) bestickning, korrumpering; (om moraliskt förfall vittnande) mottaglighet för gåvor l. dyl. (i sht pänningar), besticklighet; förr äv. konkret, i sht i pl.: mutor. HSH 7: 305 (1727). HTSkån. 6: 364 (1771; i pl., om mutor). SvD(A) 1934, nr 267, s. 4.
Ssgr (till 2): KORRUPTIONS-FRUKOST. jfr -MIDDAG. Wingård Minn. 3: 137 (1846). Bergman Mark. 169 (1919). —
-KALAS. jfr -MIDDAG. Berzelius Brev 9: 90 (1813). —
-MIDDAG. (vanl. skämtsam) benämning på middag som arrangerats för att vinna de inbjudna gästerna för ngt visst ändamål. NF 2: 1161 (1878). SvD(A) 1935, nr 191, s. 7. —
-TID(EN). (knappast br.) i sht om frihetstiden (1718—1772), som bl. a. utmärktes av en vidt utbredd korruption. Höpken 2: 690 (1774). —
-TIDEVARV(ET). (knappast br.) jfr -TID(EN). 3SAH 11: 268 (1896).

 

Spalt K 2476 band 14, 1937

Webbansvarig