Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORTIKAL kor1tika4l, adj.
Etymologi
[av nylat. corticalis, avledn. av lat. cortex, bark]
(i fackspr.) som har avseende på l. hör till barken; särsk. anat. i fråga om hjärnbarken l. njurbarken, hjärnbarks- resp. njurbarks-. Dalin (1871). De kortikala och kapsulära förlamningarna. Bergmark Förlamn. IV (1908). Den kortikala nervvävnaden. Gadelius Själsl. 1—2: 76 (1921). Wernstedt (1935).
Ssgr: KORTIKAL-LAGER, n. särsk. bot. Sporgömmena kunna .. utbildas öfverallt under växtens kortikal-lager. Areschoug LbBot. 379 (1863).
-STARR. med. en form av grå starr i linsens yttre lager. MedArch. I. 2: 173 (1863). Löwegren Oftalm. 434 (1923).
-SUBSTANS. särsk. anat. Hjernans cortical-substans (består) af ett kärlnät. TLäk. 1833, s. 373.

 

Spalt K 2539 band 14, 1937

Webbansvarig