Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORVETT korvät4, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cor-. -ett 1801 osv. -ette 1788—1868)
Etymologi
[jfr d. korvet, t. korvette, eng. corvette; av fr. corvette; av oklart urspr.; möjl. till lat. corbita, lastskepp, till corbis, mastkorg]
(förr) sjömil. vanl. fullriggat krigsfartyg (segel- l. ångfartyg) lättare o. snabbare än fregatten o. bestyckat med 18—20 kanoner antingen på övre däck l. i ett däckat batteri. GT 1788, nr 128, s. 1. Flottan består af linieskepp, fregatter och korvetter (såväl med som utan ångkraft) samt monitorer. Spak HbFältartill. 8 (1873). Hornborg Segelsjöf. 263 (1923). — jfr PANSAR-, REKRYT-, ÅNG-KORVETT.
Ssgr (sjömil., förr): KORVETT-CHEF. KrigVAT 1844, s. 629. PT 1904, nr 115 A, s. 3. —
-TACKLING. KrigVAH 1847, s. 128.

 

Spalt K 2546 band 14, 1937

Webbansvarig